Övergången från ungdom till vuxenvärld är för många traumatisk och svår. Speciellt om man har orimligt höga krav på sig själv. Många flickor får i den här fasen av livet yttre fixeringar för att kunna hantera sin kris. En del fixerar sig vid sin vikt. Andra vid det som de minns som mysigt och roligt från barndommen. Att tex klä ut sig och låna mammas smink. I längtan bort från sin egen kris, skapas en liten bubbla i vilken det bara finns det man förknippar med trygghet och varm tröstande moderlighet. Det är ett sätt att dämpa ångest och skapa tillfällig tröst, men det är inte ett sätt att lösa sin kris. Därför upphör inte fixeringen, eller behovet av tröst.
fredag, augusti 31, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar